Ikväll hade jag en telefondiskussion med min pappa. Vi pratade om hur smarta våra enheter är. Smartare än oss faktiskt. Han sitter på en nyinförskaffad Windows 8 och jag på min iPad. Han påstår att han bara behöver markera någonting och då klickar datorn av sig själv – livsfarligt! Som tur var har det inte kommit några oönskade fakturor än. Jag upplever till viss del detsamma i magasinet nedan.

Dagens Industri digitalt

Vi pratade även om hur bra tidningen DI är. Han betalar prenumerationen och jag får den digitala versionen. Tydligen ska första upplagan av nya DI Idé ha levererats som en liten bok. Spännande! Han lovade att visa mig nästa gång vi ses. Mobilversionen av tidningen är som sagt sjukt interaktiv, det far runt som attan när man läser den i plattan. Pilar och filmer överallt. Man vet inte om man vill ha någonting innan man har klickat på det. Ett nytt sätt att läsa. Beröm för att allt är väldigt snyggt och innehållet oftast givande.

Kan de bli för interaktivt?

Det får mig att reflektera över begreppet interaktivitet som i min bransch (kommunikationsbranschen) ofta ses som någonting allsmäktigt gott. Men någonstans måste väl gränsen gå? Om man inte kan samarbete med sitt hjälpmedel så är det ju inte till så stor hjälp. Jag tror på att bygga mycket tydliga lösningar som hellre är övertydliga än att man fastnar på en sida som man inte vet hur man ska ta sig ifrån. Kanske kommer jag att arbeta med det någon gång – hade varit mycket intressant.